gänget

EN MYCKET ROLIG
MUSTASCH

Micke ringde mig i förrgår. Det sprakade och knastrade något
förskräckligt i telefonen. Mestadels för min räkning, gissar jag.
Jag satt nämeligen i en källare under Mariatorget. Jag bor här
nu, men bara för ett tag. Jag och min pappa är roomies. Det är
jättekul. Vi har trådlös internet uppkoppling och silverfisk. Micke
berättade att han börjat dricka kaffe. Ganska sent, måste jag säga.
Statitiskt sett, alltså. Jag kände en snubbe som hette Oskar och var
från Linköping (eller Gotland?) en gång. Han förklarade hur man
genom ett statiskt upplägg kan bevisa att statistik inte fungerar.
Jag kommer inte ihåg hur man gjorde, annars hade jag skrivit det.
Iallafall, Micke påminde mig om sin extrema beroendepersonlighet.
- Du vet hur lätt jag har att bli beroende av saker? sa han.
Jag svarade att jag var mycket medveten om det.
- Nu går jag ingenstans utan termos. Sa Micke. - INGENSTANS.
Jag skrattade så jag grät, nästan.

Sen så fick jag ett sms av Max. Han skrev att han och Nalle hade
långt gågna planer på att starta ett band. Han avslutade med
att förklara att det fanns en plats ledig, och frågade om jag var redo
att rocka? Jag svarade kort att jag alltid var redo att rocka. Max
skrev snabbt tillbaka att han redan visste det, och att det bara var en
kuggfråga. Sen fick jag ett email av Edgar som är i El Salvador
och bygger en by med Alfonso (Edgars pappa). Efter det fick
jag ett MMS av Sverker. Det var en bild på hans mustach. Det
är en MYCKET rolig mustasch.

Kontentan är inte speciellt viktig.
Jag skulle egentligen bara vilja slå ett slag för några
grejer. Tre grejer, närmare bestämt. Kompisar och
kommunikationsteknologi. Och mustacher. Tre skitbra grejer.
Om man bor i en källare.

Hejdå!