gänget

I COULD EXIST LIKE
THIS ALL THE TIME


Jag är egentligen jävligt kluven till Vice. Jag kan fatta att
hela grejen går hem, men jag är jävligt kluven.

(Här måste jag göra ett uppehåll för att Camrons Hey Ma sattes
helt sonika igång på Ceasars helt enorma LCD Tv. Ceasar är en
snubbe vars rum jag för tillfället bor i, medans Ceasar är i Peru. Ceasar
är mig veterligen inte besläktad med Julius Ceasar. Eller Ceasars
Palace. Jävlar vad jag tycker Ceasars Palace suger. Jag tycker
verkligen dom är jättedåliga. Fast OMG. Hey Ma är en så jävla fet
låt. Den är helt orimligt fet. Jag älskar den. Verkligen)

Ok. Jag är jävligt kluven till Vice. Och jag pratar om tidningen. Jag
fattar framgångs-grejen. Det bör emellertid nämnas att samtliga av
de journalistiska praktiker vilka i tidningen implicit hänvisas till såsom
egna och "revolutionerande" uppfanns av Big Brother Magazine
typ 15 år tidigare. Man har inte ens bemödat sig att liksom
växla upp. Big Brother publicerade självmordsguider och intervjuade
10 åringar om masturbation. Vice trycker polaroider på tyskättlade
konststudenter med asfula mössor som röker hasch och dricker
öl. På samma gång! Helt sjukt egentligen, simultanförmåga-mässigt.
Sedan har jag (precis som alla andra) lite problem med hela
hipster-grejen. Jag fattar inte vad dom liksom "gör". Det
verkar inte som dom "gör" någonting. Jag har lite svårt för
folk som inte "gör" någonting". Vad ska man prata med dom
om liksom? Icke-görare, Jag fattar dom inte.

Men jag läser Vice ibland. Eller ganska ofta. Så vad fan
kan jag säga. Jag kommer ihåg The Drugs Issue. Den kom nog
ut för ganska länge sedan, men ändå. The Drugs Issue innehöll bl.a.
en kort artikel där någon random upperclass-postrock-band-tshirts-
pundare på tidningens uppdrag under ett dygn provade en rätt
omfattande mängd olika droger och live rapporterade om ruset.
Nu var det förvisso sjukt jävla länge sedan jag läste texten i
fråga, men jag minns att han i passage någonstans mittemellan
typ syntetisk svamp och meskalin gör en poäng av att han
skulle kunna "exist like this all the time". Jag fastnade lite
för det. Och jag minns det nu, för jag käkar Tramadol och
Tramadol förvandlar mig till en ganska
intressant filur.

Tramadol är receptbelagt morfin. Folk pundar på det
och det är fucking jävla livsfarligt. Spontana andningsuppehåll
förekommer. Spontana andningsuppehåll låter sjukt läbbigt.
Inte riktigt Astrid Lindgrens värld, liksom. Mina Tramadol är utskrivna.
Ta för helvete inte Tramadol om de inte är utskrivna. Allvarligt, folk dör.
MAS har öppnat min höft och tagit ut en bit ben som dom stoppat in i
min arm. Därför fick jag mina Tramadol. Jag äter bara min föreskrivna dos.
Men ändå, det är morfin, och jag skulle lätt kunna "exist like this all the time".
Det skulle nog kunna bli rätt så mysigt. Jag skulle aldrig åstadkomma
någonting alls. Jag skulle aldrig prata med några tjejer och
jag skulle aldrig filma några skateboardtricks med Sverker.
Men jag skulle kunna exist like this. All the jävla time.
Melankoliskt tillfreds med min tallrik A-fil med russin i.
Det skulle suga. Jag ska sluta äta Tramadol.
Vi gör vår femte film förresten. De kommer inte att skriva om
den i Vice. Och det är känns rätt bra.
Hey Ma!


/Silver Fang