
PABLO MCEUSEBIO
OM MARKUS ERENIUS JAKT
PÅ SALMONELLA 2006
(Följande är en upphittad grej från länge
sedan. Texten kommer från ett tidigare,
ganska förvirrat projekt, som var fyllt
till bredden av liknande ramblings. Det
är fett pinsamt på massor ställen. Men jag
är uppväxt med Edgar och han närde en
närmast militant princip vilken inte tillät
honom att skämmas för någonting han
någonsin gjort. Detta (tror jag) för att följande
liksom skulle vara liktydligt med att ta avstånd
från sig själv. Jag tyckte det kändes vettigt
och försökte sno tankesättet. Det gick inget
bra. Men ändå. Salmonella-jakten som texten
handlar om fick ett Grannelleri också. Från
tvåtusen-jävla-sex. Förvisso bara tre år sedan.
Tid går bara åt ett håll, tåg går åt två.
Spooky!)
-
Augusti 2006
Hej, jag heter Jesper.
Första gången jag var i Malmö var jag 15 eller 16 år. Det var
någon tävling som Chris skulle vinna, så vi följde med som
cheerleaders. Markus var också med. Jag minns att jag
satt och drack läsk på nåt skabbigt hotell då Markus fick
den brilljanta iden att helt sonika börja spy blod. Då blod-
spyandet inte upphört efter 1,5 h så bestämde vi oss att
det kanske var bäst att ta en taxi till sjukhuset. Jag och
min kompis Micke följde med. Markus blev snabbt
omhändertagen, och jag och Micke satte oss på
varsin bänk i väntrummet. Jag kommer inte ihåg
så mycket, men jag vet att jag såg någon snubbe
som blivit knivhuggen komma in. Han dragit ut
kniven själv, och stod vid entren med den blodiga
besten i handen. Han såg mycket förvånad ut.
Det var ungefär där som vi tog beslutet att förflytta
oss in till rummet som Markus låg i. Vi frågade
sköterskan snällt om vi inte kunde få spendera
natten under hans sjuksäng. När jag vaknade
nästa morgon tog det mig uppskattningsvis
en halvtimme att komma på vart
jag var någonstans.
I vilket fall som helst.
Trots att detta var en ganska jobbig historia, så vilar det fortfarande
något slags romantiskt skimmer över natten på sjukhuset. Vi har
alla inblandade, ända sedan dess, brunnit för att få göra om det.
Så när Widow från ingenstans ringde och frågade om vi ville
följa med på deras mega-skateboard-turne så såg vi våran chans.
Vi skulle på Markus Erenius jakt på salmonella 2006
KRISTINEHAMN
Anledningen till att Widow ringde var väl förmodligen att
vår kompis Linus får brädor av dom. Så vi tog hans bil upp
till Kristinehamn där deras multinationella huvudkontor är
beläget. Från början var det bara jag och Markus som var
på jakt efter salmonella. I sista stund fick vi även med Dag.
Linus hamnade lite mitt emellan, var han ett skateboard proffs
på demo turne eller var han på jakt efter salmonella? Det
spelade inte så stor roll. Max fick vi ankomsten reda på
att han inte var sponsrad av Widow längre. Han välkommnades
med öppna armar som nybliven salmonella jägare. Han var inte
jätteledsen. På kvällen drog vi och skatade i Widows
park, och sedan grillade vi på någon strand. Efter det så hamnade i
någon konstig biljardhall där Baccardi-Micke från Kristinehamn
bjöd alla på sprit. Jag viskade till Macke att han måste äta
mer kyckling om det ska bli tal om någon salmonella. Jag tror
inte han hörde vad jag sa. Han satt som förstenad och tittade
intresserat på en kille med skjorta som han sa hade det
minsta huvud som han någonsin hade sett.
Nästa dag åkte vi till en stad som jag helt ärligt glömt vad den
hette och där ingenting kul hände. Med undantag att vi träffade
Sälarn, vilket alltid är roligt. Vi sov på en strand mitt uppe i
ingenstans och Max varnade oss för Bjärilar. Det är en slags
blandning mellan en björn och en fjäril som, enligt Max, är ytterst
aggressiva. Mitt i natten väcktes vi av att någon smög runt bland
tälten. Alla vaknade och satt tyst och lystrade till fotstegen.
Efter c.a 2 minuters tystnad skrek Max att han hade kniv och
vem det än var så skulle han dra därifrån. En röst utifrån
förklarade att han bara var där och samlade upp våra tomburkar
och skyndade fort iväg. Resten av natten sov jag med
två stålrör i famnen.
MALMÖ
Tanken var väl att det var här salmonellan skulle fixas. Fast
nu orkar jag inte skämta på det temat längre. I Malmö åkte vi
till Stapelbäddsparken och det det var fan döskoj. Macke sa
till Linus att han kunde filma honom lite. Linus mumlade
någonting och gjorde frontside krooks nedför det fyrkantiga
räcket på första försöket. Jag var tvungen att dra iväg,
men mötte upp med allihopa senare på en uteservering
på Möllevången. Baccardi-Micke drack säkert 700 drinkar
utan att bli märkbart berusad. Max berättade om Brämen.
Det är en slags blandning mellan en björn och kräm. Nästa
morgon gick jag upp jättetidigt, då jag hade kommit överens
med mig själv om att det inte var en bra ide att ligga kvar
så länge i sängen som jag hamnat i. Klockan åtta på morgonen
fann jag mig själv vandra omkring i ett soldisigt och sömndrucket
Malmö letades efter ett Subway-ställe. Dom jävlarna stängde
Subway i Norrköping, och jag gillar Subway. Jag gillar Subway
jättemycket. Efter min macka träffade jag Dag på
Möllevångstorget och vi frågade en tysk kvinna om vägen
till köpcentrumet där dom andra parkerat bilen.
Ingen såg direkt levande ut när vi kom fram, förutom
Baccardi-Micke som tydligen saknar förmågan att bli
trött. Linus var okontaktbar, som alltid när han tvingas
gå upp innan klockan två. Bakgrunden till detta är att
Linus under de senaste året arbetat som skateboardhalls-
intendent och lever med en dygnsrytm från helvetet. Macke
sa att han aldrig skulle dricka sprit igen och Max förklarade
att en Bjurk är en blandning mellan en björn och en burk.
Vi satte kurs mot Danmark och på bron såg vi en
skojig husvagn. Det var nog allt tror jag.
ROSKILDE
Förra sommaren var jag av någon konstig anledning på
Roskildefestivalen. Då hade jag slutat åka skateboard
och upptäckte till min förvåning en yta på området. Jag
köpte en mystisk dansk bräda i ett stånd och spenderade
alla tre dagar skejtandes med en dansk som jag inte
fattade shit av vad han sa. Krooks var lite mitt trick
när jag var liten, och jag lyckades lite turligt landa en
på ett räcke som jag tyckte var enormt. Jag var helt
racklig, och hade bara ett försök då jag liksom hade
glömt hur man sparkade ifrån trick. Jag satt och skröt
om detta hela vägen till parken. När vi kom fram låg Linus och
sov i bilen några timmar. Sen kom han ut och krookade räcket
det absolut första han gjorde. Han befann sig fortfarande i
uppvaktningsstadiet under trickets gång. Jag blev lack och
försökte skejta bowlen. Det var den tveklöst skojigaste
bowlen i hela världen.
Jajamänsan.
KÖPENHAMN
Jag tycker inte braj är speciellt tufft längre. Jag slår mig i
bakhuvudet varje gång jag försöker skejta poolen.
Följaktligen så blev det inget Christiania. Men det
blev Fælledparken. Jag är passionerat förälskad i
Fælledparken. Den är så jävla vackert ghetto-ig. Linus blev
full och ville vända högt i vertrampen. Han sälade ner i flaten
tre ggr innan han bestämde sig för att han hellre ville träna
kickflip backlip på ett räcke. Det var mitt i natten så jag fick
sitta två decimeter ifrån räcket och lysa med min tändare.
Linus landade fifty på min arm och sedan gick han och
sjöng kareoke. Efter Fantasi, med - vad dom nu heter, och
någon Barbados låt så övertalades han att inte sjunga
den 50 cent låt som han tänkt att avsluta med.
Jag tror han blev ledsen.
SIBBARP
Vi hoppade av i Malmö för att dra på lagtävlingen i Sibbarp,
som skulle äga rum inom ett par dagar. Peter befann sig
någonstans utanför stan med sin syster, och Macke
skulle hänga med Ann och Milton i Lomma. Jag
lämnade min packning hos Macke och begav mig
själv in till Malmö. Det slog mig alldeles försent
att jag inte hade några kompisar kvar, vilket ledde
till att jag mer eller mindre planlöst fick driva omkring
i Malmö i tre dagar. Jag hade samma kläder på mig
hela tiden så jag vågade inte försöka prata med några
tjejer heller. Efter mycket om och men lyckades jag
dock skaffa sovplatser, vilka bland annat inkluderade
en handduk på Peter och hans syrras hotellrum och
en kompis brors tillfälligt lediga säng. Jag hade hoppats
på att få sova på ett annat ställe också, men det visade
sig emellertid att hon blivit tokig. Jag vet inte hur pass intressant
det är att läsa om mina personliga upplevelser av att vara
smutsig i Skåne, men har du kommit så här långt
kan du ju inte bara sluta.
Efter mycket strul fick jag dock tag i Sverker. Min kompis
Micke, som jag delade sjukhusgolv med, är nämligen
numera bosatt i Malmö. Han bor tillsammans med Sverker.
Sverker är från Borlänge och kan göra frontside flip över
ditt liv om han så ville. Sverker är även fruktansvärt trevlig,
och lät mig låna Mickes rum. Utan att ens be Micke om
lov. Jag ljög och sa att det säkert skulle vara lugnt med
Micke, trots att jag visste att han förmodligen inte skulle
gilla min skitiga kropp på hans lakan. För att vara schysst
så duschade jag först. Sen snodde jag kalsonger och
strumpor ur Mickes låda. Jag hade lite dåligt samvete
över min plundring tills jag tittade bland hans kläder
och fann att hälften redan var mina. Vi drack öl på Sverkers
bakgård där, till Möllevångsfestivalen ära, ett soundsystem
spelade reggae 7:or. Johan från Malmö visade sin två år gamla
part från nya Semester filmen. Han är så bra på skateboard att
jag får ont i huvudet. Framåt natten försvann allihopa i myllret, och
vips så låg jag i Mickes säng och käkade kebabbaguette och läste
hans tidningar. Hoppas för guds skull inte han läser det
här. När jag vaknade på morgonen låg Smod-Love på
soffan och verkade inte ha en aning om hur han hamnat där.
Nästa dag var det tävling i Sibbarp. Texten kommer snart
få ett tvärt slut då jag från början bestämt att inte skriva
längre än bildremsan till höger. (Det var en bildremsa på det
förra ställen den här texten förekom) Det var en himla
jävla massa bilder och nu är jag trött som tusan. Har du läst
ända hit så har du vunnit en truck. Sibbarp var skitgrymt,
Casper Plass kan skata allting och nån punk snubbe
gjorde frontside 360 över en ovetande unge. Jag och
Peter tog en nattbuss hem, och nästa morgon vaknade
jag i mina föräldrars soffa igen. Jag antar att jag borde
skriva nåt om salmonella nu, men jag kommer inte på nåt.
Istället så avslutar jag med ett ödmjukt Fuck you Peter,
jag är inte alls bra på att skriva och jag har precis bevisat
det för mig själv. Från och med nu askar jag utanför
askoppen på din balkong.

Godnatt, du kära lilla ghetto liv.
Vi ses imorgon.
1 kommentar:
sjukt underhållande läsning som behövs en måndag. förlåt för att jag inte följde med till sibbarp. kommer förbi och kvitterar ut min truck i veckan. /sverker
Skicka en kommentar